Igår sprutade mina tårar när jag kom hem från den underbart roliga festen (ska lägga in bilder sen). Jag saknar min Victor så himla mycket, och det blir ännu värre när man har fått i sig ett glas vin för mycket. Igår slog det verkligen till i huvudet på mig och jag skrek, grät och tyckte synd om mig själv halva natten. Antagligen ses vi inte förrän efter julafton, och det är inte så lång tid ändå, men det är ändå jobbigt. Jag var ju så van vid att vara med honom varje dag. Varje dag hela sommaren, varje dag på Rhodos och sova bredvid honom ungefär varannan helg. Man saknar någon som pussar en på morgonen, håller om en hela natten, håller handen, alltid ler mot en och tycker att man alltid är bra. Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket man tycker om de som står en närmst. Mitt hjärta värker ibland, det känns tomt på något sätt. Det är så himla skönt att känna att man är trygg.
Ja, jag har aldrig varit ifrån honom så här länge.